Utvärderingsmodeller UrT 2024 nr 3 s. 205
Uteslutning av leverantör på grund av avtalsbrott – rättssäkerhet och proportionalitet UrT 2024 nr 3 s. 163
Jag tillhör den märkligt stora krets av upphandlingsnördar som fortfarande talar om 2014 års upphandlingsdirektiv som ”de nya direktiven”, och betecknar de svenska lagar som genomför dem på liknande sätt. De direktiv som ligger till grund för tre av våra fyra upphandlingslagar fyller dock 10 år under 2024, vilket under de senaste decennierna har utgjort medellivslängden på dylika rättsakter. Införandet av 2016 års upphandlingslagar – lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, LUF, och lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner, LUK, innebar inte bara att vi fick ytterligare en lag (LUK) utan även att 2007 års upphandlingslagar ersattes med sådana som var mer omfattande räknat i antal ord och paragrafer.
Mot denna bakgrund kan det tyckas lite märkligt att författa en artikel om bestämmelser i upphandlingsdirektiven som inte infördes i 2016 års lagar. Denna tid och energi kan förmodligen anses bättre använd för att försöka bringa klarhet bland de allt fler paragrafer som våra lagar faktiskt innehåller. Syftet med detta angreppssätt är emellertid att illustrera några utmaningar och egenheter med att genomföra direktiven i nationell rätt, som i sin tur ger anledning till några avslutande reflektioner kring rättsutvecklingen.
Henrik Grönberg
PDF: Du måste vara inloggad för att visa detta dokument
Volym: 3
Sida: 175
År: 2024