Behovsinventering kring upphandlingsrättsliga prejudikat

Prejudikatbildningen i framförallt Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”) har stor betydelse för hur upphandlingar i praktiken genomförs. Några exempel kan tjäna som illustration. I HFD 2016 ref. 37 I och II, betonade HFD vikten av att upprätthålla ställda obligatoriska krav vilket medfört en avsevärt mera strikt bedömning kring om obligatoriska krav är uppfyllda än som tidigare var fallet.1 Ett annat exempel är avgörandet RÅ 2008 ref. 26. Där bedömde HFD att undantaget för s.k. intern upphandling som fastslagits av EU-domstolen i Teckal inte gällde vid tillämpningen av den upphävda lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. HFD:s avgörande medförde att det infördes ett temporärt undantag för intern upphandling och sedermera permanenta bestämmelser i upphandlingslagstiftningen. Avgörandet och den efterföljande lagstiftningen medförde att vissa kommunala och statliga bolagsstrukturer fick organiseras om.2 Slutligen kan HFD 2015 ref. 55 nämnas, där HFD belyste förvaltningsdomstolars utredningsansvar i överprövningsmål och där en domstol i vissa fall har en skyldighet att begära in sekretessbelagda handlingar för att genomföra en effektiv prövning av de brister som sökanden gjort gällande. Avgörandet har medför att domstolarna i högre grad än tidigare måste ta ansvar för att målet får en materiellt korrekt bedömning, men även att sökanden har fått större möjligheter att bevisa överträdelser i en överprövningsprocess.