Livscykelkostnader i offentlig upphandling – Om begreppet i det nya upphandlingsdirektivet

Den offentliga upphandlingen på det klassiska området regleras numera av Europaparlamentet och Rådets direktiv 2014/24/EU, det nya klassiska direktivet.1 Samarbetet inom unionen har utvecklats från att i huvudsak vara en ekonomisk gemenskap baserad på en inre gemensam marknad, till att arbeta mot väsentligt vidare mål. Regleringen av den offentliga upphandlingen inom unionen är därför central för att värna en gemensam inre marknad över unionsgränserna.2 I arbetet med att ta fram det nya klassiska upphandlingsdirektivet nämner kommissionen i grönboken att förutom de grundläggande målen om en inre marknad, syftar den offentliga upphandlingen även till att öka effektiviteten i de offentliga utgifterna, alltså ge mest möjliga valuta för pengarna. En annan kompletterande målsättning är att göra det möjligt för upphandlare att bättre använda offentlig upphandling för att nå gemensamma sociala mål vilket bl.a. inbegriper skyddet för miljön, insatser för att motverka klimatförändringar samt säkerställande av bästa möjliga villkor för att tillhandahålla offentliga tjänster av hög kvalitet. Genom att ställa om fokus från lägsta grundpris till lägsta kostnad sett över hela livscykeln, anser kommissionen att dessa två målsättningar ska kunna uppnås.3 Vid beaktande av de ekonomiska värden som de offentliga inköpen omsätter, både inom hela unionen men också inom Sverige, torde en effektivare reglering av området inte endast kunna leda till omfattade besparingar, utan även till förbättringar bortom sådana som kan räknas i rent monetära värden.