Innovationer, upphandling och ensamrätter

Även upphandlare med genuint intresse för och stor erfarenhet av innovationer får ofta rynkade pannor när det talas om innovationsupphandling som vore det självklart vad som avsågs. Detsamma gäller om det i samtalet plötsligt och utan omsvep dyker upp – gärna samtidigt – uttryck som innovationsvänlig upphandling, utvecklingsfrämjande upphandling, innovationstävling, funktionsupphandling, innovationspartnerskap, teknikupphandling, innovationsdialog, FoUupphandling, innovationsplattform, alternativa anbud, projekttävling, katalytisk upphandling eller liknande, för att inte nämna diverse lättförväxlade trestaviga akronymer som exempelvis PCP, PPI, OPS, OPI, PPP eller OPP.1 Rynkorna är befogade. Några av begreppen har vid det här laget hunnit få etablerade innebörder, men det gäller inte alla och det utesluter inte risken för att det likafullt kan uppstå grundläggande missförstånd. Redan begreppet innovationsupphandling är i sin dagliga användning vilseledande i så måtto att det regelmässigt avser något annat än upphandling av en innovation (eller, rättare sagt, för det mesta avser något annat, eftersom det faktiskt kan beskriva också just upphandling av en innovation, något som dock mer träffande skulle betecknas som en förkommersiell upphandling eller PCP, eller annan upphandling av forskningsoch utvecklingstjänster).