Direktupphandling av samma slag

Begreppet ”direktupphandlingar av samma slag” är av stor betydelse för beräkningen av ett kontrakts värde och avgörande för om en direktupphandling är tillåten eller inte. Möjligheten för en upphandlande myndighet eller enhet att direktupphandla, dvs. att upphandla utan krav på anbud i viss form, regleras i 15 kap. i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (cit. LOU) respektive lag (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (cit. LUF). 15 kap. LOU respektive LUF utgör nationell reglering och aktualiseras för kontrakt understigande tillämpligt, av EU-kommissionen fastställt, tröskelvärde.1 Direktupphandling enligt 15 kap. LOU/LUF är bland annat tillåtet vid lågt kontraktsvärde som understiger en fast beloppsgräns, den s.k. direktupphandlingsgränsen. Direktupphandlingsgränsen i LOU respektive LUF gäller oavsett upphandlingsföremål. För LOU är direktupphandlingsgränsen, enligt 15 kap. 3 § LOU, 28 procent av tröskelvärdet som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket LOU, dvs. 505 800 kronor. Direktupphandlingsgränsen för LUF är, enligt 15 kap. 3 § LUF, 26 procent av tröskelvärdet som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1, dvs. 939 342 kronor. I 15 kap. 3 a § LOU/LUF framgår hur kontraktets värde ska beräknas och att den upphandlande myndigheten/enheten vid beräkningen ska beakta ”direktupphandlingar av samma slag” gjorda under räkenskapsåret. Begreppet ”direktupphandlingar av samma slag” är emellertid inte definierat i lagtext och praxis på området är begränsad. Begreppets innebörd är följaktligen oklar och det råder osäkerhet hur begreppet ska tolkas enligt bestämmelsen i 15 kap. 3 a § LOU respektive LUF.2