Upphandling av idéburna offentliga partnerskap och icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse

Idéburna offentliga partnerskap (”IOP”) beskrivs av Forum1 som ett mellanting mellan upphandling och vanliga föreningsbidrag där huvudsyftet är att skapa och utveckla verksamhet i idéburna organisationer genom dialog med det offentliga. Syftet är med andra ord att stödja snarare än att styra organisationerna.2 Det förekommer IOP gällande hemlösa personer, utsatta EU-medborgare, integrationsinsatser, stöd till personer med missbruk samt kvinnojourer. Fram tills för ett par år sedan har den gängse uppfattningen varit att IOP omfattas av upphandlingsregelverket om de avser tjänster och därför måste konkurrensutsättas om inte något undantag är tillämpligt.3 På senare år har emellertid en annan tolkning växt fram enligt vilken skattefinansierade välfärdstjänster, som IOP-avtal oftast avser, utgör s.k. icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse och att sådana tjänster inte omfattas av upphandlingsregelverket. De ska därför kunna tilldelas till idéburna organisationer utan beaktande av LOU. Forum har exempelvis kommit till denna slutsats i en rapport,4 liksom Sylwan gjort i Malmörapporten5 och i en artikel publicerad år 2016.6