Sociala hänsyn i offentlig upphandling – en introduktion

Det kan dock uppstå en risk för övertro till upphandlingslagstiftningens tillämpning som verktyg när snart sagt alla samhälleliga problem ska kunna lösas genom olika typer av krav i den offentliga upphandlingen. Krav på olika typer av sociala hänsyn kostar och det finns även en hel del risker för företagen som de kommer att vilja kompenseras för genom höjda priser i anbuden. Att anställa ett antal långtidsarbetslösa vid utförandet av ett byggentreprenadkontrakt låter som en bra idé att handlingskraftigt verka för en minskad arbetslöshet. Men vem ansvarar för att dessa långtidsarbetslösa utför ett kvalitativt godtagbart arbete, vem står för kostnaden om de blir sjukskrivna och vad händer i de fall redan befintlig personal inte har full sysselsättning p.g.a. de nyanställda?
Antalet anbudsgivare per offentlig upphandling är enligt undersökningar i Sverige i dag genomsnittligt endast två per upphandling. Det finns naturligtvis en risk att alltför långtgående sociala krav utan full kostnadstäckning kan medföra att det offentliga står utan några anbudsgivare alls. En måttlighet i att ställa sociala krav är därför av betydelse. Det följer redan av svenska lagar och förordningar och av unionslagstiftningen tämligen långtgående skyldigheter för arbetsgivare, såväl svenska som utländska. Det ställs i dag dessutom långgående krav även avseende andra aspekter i den offentliga upphandlingen, t.ex. avseende teknisk kapacitet, tillgänglighet, service, tidigare erfarenhet och olika typer av miljökrav.