Nya bestämmelser om ramavtal, särskilt i försörjningssektorerna

Tidigare har kanske inbitna upphandlingsentusiaster förvånats över att upphandlingsfrågor inte varit det som intresserat allmänheten mest och att även de mest spännande lagstiftningsprojekten på upphandlingsområdet har gått förhållandevis obemärkt förbi. Så är dock inte fallet med det svenska genomförandet av 2014 års upphandlingsdirektiv,1 som tvärtom blivit politiskt sprängstoff och i skrivande stund så gott som dagligen uppmärksammas inte bara av upphandlingsmedia, utan även i den lite mer allmänt tillgängliga nyhetsrapporteringen. Vid sidan av de mer politiskt laddade delarna av regeringens lagförslag,2 såsom krav på villkor enligt kollektivavtal, finns det dock många andra nyheter som inte rönt samma uppmärksamhet. En sådan nyhet är det nya försörjningsdirektivets bestämmelser om ramavtal, vilka huvudsakligen föreslås genomföras i kapitel 7 i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (NLUF).