Erfarenhet som tilldelningskriterium vid offentlig upphandling

Kompetens och erfarenhet som tilldelningskriterium är en fråga som har diskuterats sedan den unionsrättligt grundade lagstiftningen om offentlig upphandling träde i kraft i Sverige. I övriga Europa tog diskussionen fart tidigare än så, kanske framförallt i samband med den klassiska domen Beentjes1 där EU-domstolen genom att tolka direktivens lydelse grundlade doktrinen med två åtskilda förfaranden som reglerades av olika uppsättningar av regler. Kvalifikationsfasen såg domstolen som en funktion för att säkerställa att leverantören hade förmåga att leverera, eller som ett instrument för den upphandlande myndigheten att säkerställa effektiva leveranser.2 Tilldelningsfasen däremot avser att skilja inkomna anbud åt, och att avgöra vilket av dessa som är det mest fördelaktiga. Domstolen utvecklade också en doktrin om att tilldelningskriterier ska vara kopplade till upphandlingsföremålet3 med syftet är att jämföra inkomna anbud på lika villkor.4