PPM-systemet och offentlig upphandling
Standardavtals konkurrensbegränsande effekt vid upphandling av byggentreprenader
“Påtalandeskyldigheten”, även kallad “aktivitetsplikten”, innebär att en leverantör måste visa att den har begränsat sin skada i den mån det är möjligt för att kunna vinna framgång med en ansökan om överprövning i ett mål om offentlig upphandling. Skyldigheten följer av 20 kap. 6 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) och den uppmärksammade domen HFD 2022 ref. 4 I och II. Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) dom har hänvisats till i fler än 240 förvaltningsrättsliga avgöranden under året efter att den meddelades, vilket innebär att aktivitetsplikten har haft en betydande effekt i överprövningsprocessen.
Underrättspraxisen som har utvecklats efter domen tydliggör att prejudikatet har skapat förvirring bland anbudsgivarna. Förvirringen har främst uppstått på grund av de varierande tolkningarna som underrätterna gör vad gäller skaderekvisitet i 20 kap. 6 § LOU. Komplexiteten ökar ytterligare på grund av de nyligen införda preklusionsreglerna i 20 kap. 5 b-c § LOU, vilket har skapat en alltmer utmanande situation för leverantörer som avser att överklaga ett upphandlingsrättsligt beslut.
Den tolkning HFD gjorde i domen HFD 2022 ref. I och II medför en potentiell risk för konflikt med en leverantörs rätt att få sin sak prövad i domstol. Rätten till domstolsprövning återspeglas i flera olika sammanhang, både som lagstadgade krav och som en grundläggande rättsprincip. Den sammanfattande innebörden av principen är att nationella rättssystem måste tillhandahålla ett effektivt domstolsskydd för att säkerställa genomdrivandet av de rättigheter och skyldigheter som följer av unionsrätten.
Effektivitetsprincipen har fastställts av EU-domstolen i syfte att säkerställa att nationella regler inte ska riskera att inkräkta på EU-rätten. Principen innebär att nationella bestämmelser inte får göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt
att utöva rättigheter som följer av unionsrätten och utgör den yttersta gränsen för medlemsstaternas processuella autonomi. Rättsläget efter domen HFD 2022 ref. 4 I och II betonar vikten av att medlemsstaterna balanserar mellan intresset av effektivitet och intresset av rättssäkerhet. Det väcker även frågor om syftet med upphandlingslagstiftningen och rättsmedelsdirektivet. Det är därför viktigt att granska HFD:s dom för att belysa huruvida den svenska upphandlingsprocessen uppfyller unionsrättens rättssäkerhetskrav.
Ebba Ruud
PDF: Du måste vara inloggad för att visa detta dokument
Volym: 3/4
Sida: 93
År: 2023